Jag satt o vägde mellan flera olika rubriker.. men kände nog att denna blev bäst ändå. Det är lite rörigt ibland och kanske gör jag det mer rörigt än vad jag behövt. Men det är väl också så jag är och därför söker någon som kan få mig lugn när verkligheten utanför mig inte är på plats. Jag vet inte om jag vill påstå att jag är en otrygg person men jag är nog ganska rädd även om jag samtidgt kan vara väldigt orädd. Det är väl vilket humör jag är på. Onekligen är jag en väldigt känslosam person och det är väl det som gör att jag kan pendla sådär, från att vara trygg till att känna att jag behöver någon som "tar hand om mig". Kusligt. Tror också det är så att jag gärna tar mig den rollen som lyssnade, stöttnade och hjälpande.. jag är omtänksam. Men det är ju också så att man kan inte bara ge oavbrutet om man inte får tillbaka.. jag vill väl också bli fylld.. jag vill väl också bli hålld om och älskad.
Hur konstigt är inte detta då? Jag som för ett par månader sedan att det bara var jag själv som gällde, mitt liv, mina mål och inget skulle få komma ivägen.. börjar plötsligt prata om att behöva något mer än mig själv? Något som ger mig styrka.. "Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker". Suck... jag fryser.
FOKUS, Angelica!! Jag hoppas kunna hitta lite mer fokus nu och vara mindre rörig. Tror egentligen att praktiken och allt går bra om jag bara tror på mig själv. Det har ju gått bra innan, mycket bra faktiskt. Det känns bara så främmande och nytt - som allt ovisst. Kanske är det så att om jag faller på plats där så lättar annat också? Kanske.
Ska plocka iordning här nu, ta en dusch.. sätta på lite kaffe och sen göra schemat för dessa 9 veckorna. Antar att det lättar lite då.. känns mindre långt borta. Visualisering..
"ljus - stanna kvar, kom & var min vän, ljusna mig igen, igen, igen"
/Miss Seriously
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar