öppenhet.

En större öppenhet har växt fram inom mig.

Det är rätt intressant att man ibland tror att man ska reagera mycket större på något. Att man tänkt ett slags scenarie kring hur det skulle kännas om en viss sak inträffade. Plötsligt händer det och då hanterar man det både bättre och annorlunda än vad man trott. Antagligen är det väl så att man varit tillräckligt öppen för att ha hunnit känna in hur situationen är och därför mentalt börjat rusta sig inför vad som komma skall.

På något vis är det väl så att allt sker av en mening, allt vi går igenom och alla människor vi möter är något vi ska lära oss utav. Ett möte med en särskild person som lyckas beröra på rätt sätt kan få en att inse vad det är man egentligen söker i livet. Helt plötsligt blir det lättare att vara öppen mot sig själv.

Numera tar jag vara på det som känns bra och lämnar det andra åt sidan. Studerar saker lite mer objektivt, skiljer på vad som är mitt och vad som är ditt.

Det känns bra nu.

I am fragile, I am hopeless, I'm not perfect.. but I am free.