Godmorgon!
Igår när jag hade lagt mig för att sova och satt igång lite musik, för att slippa tänka så mycket, DÅ helt plötsligt får jag sms. Det var Emelie, en gammal klasskompis från högskolan som berättar att hon ska flytta in ovanför mig! Vilken lycka! Det är nämligen såhär att jag o granntösen ovanför mig har haft några dispyter ang att hon tycker att jag spelar för hög musik, hon har då lämnat in klagomål och ringt efter Securitas. Det har kännts LITE overkill... men nu är det slut på det som sagt! Vad härligt det ska bli med en tjejkompis i samma trapphus, massor av kaffe och tjejsnack och sena vinkvällar, underbart! Precis vad jag behöver, är det kanske så att det finns något som är utanför vårt förstånd som vet vad vi behöver och därför ser till att vi träffar olika människor? Jag har ju filosofin att vi ska leva av och med varandra, ensam är inte alltid stark. Nåvars.
För övrigt har jag konstaterat varför jag tappat mig själv för glass-frestelserna denna helgen. Det där ska inte hända igen, för det var inte bra. Ibland tror man väl att man kan dämpa en viss ångest med att fylla på med något annat. Ungefär som om man tänker en vävnadsskada, ju mer yttre stimuli du får från samma område var skadad inträffat, så kan inte hjärnan registrera alla signaler och smärtupplevelsen minskar. Därav fungerar det att blåsa på et sår. Lite samma teori har jag haft med mig själv.. men the secret is still my own...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar