För första gången på länge så känner jag motivation! Den har varit som bortblåst i några veckor och allt vad som heter gränser eller sunt förnuft, har inte existerat. Nu däremot känner jag att jag behöver göra en del förändringar, komma på rätt bana igen. Tror att det beror på att en del saker börjar kännas bra, C-uppsatsen gick ju utmärkt och praktiken känns jättebra. Lite medvind får mig att vilja igen. Det sköna är att jag tror att det jag vill nå är möjligt. Jag känner konstigt nog inte något tvivel över min kapacitet eller förmåga till ro detta i hamn. ALLT är möjligt!
Har samtidigt insett att det är just den tanken om att allt är möjligt och att det aldrig är försent som gör att jag emellanåt tappar greppet, för jag vet att jag kan ta tag i det igen! Jag vet att ingen prövning är svårare än att jag kan ta mig genom den.
Där finns också en hel del andra funderingar i mig just nu, vet dock bara inte riktigt hur jag ska beklä dem i ord. Avvaktar nog lite till, förän jag har klart för mig hur jag faktiskt tänker.
Så är det med den saken.
/Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar