"Prövningar vi möta få, och vi ofta ej förstå...."

Jag minns det som igår. Jag minns det som igår när vi satt där på ditt rutiga golv.. och hur du tog tag i mig.. tvingade mig att se dig ögonen, när du sa "ändra dig aldrig... var den du är.. precis så som du är.. du är alldeles perfekt.. just så som du är.. vad som än händer med oss, lova mig att alltid förbli den du är".

Då kunde jag inte ta det till mig.. jag kunde inte ta dig till mig. Nu hade jag behövt dig och dina ord om mig.

Jag minns den där kvällen när vi låg på madrassen på vardagsrumsgolvet och all musik som spelades.. jag minns att jag inte hade känt så förut. Jag minns hur jag lät mig känna och hur jag då förstod att det är inte bara en illusion. Det var kort, det var starkt.. det var allt. Det är sådanna tillfällen jag lever för. Men också sådanna tillfällen jag flyr ifrån..

Var finns du nu? Ta min hand.. säg att allt blir bra.

the voice within..

"Oj vad hon kan mycket.... hon måste ju tycka att jag har mycket kvar att lära.. undra vad hon tänker om mig egentligen?" Så gick tankarna inom mig då jag häromdagen hade en oerhört kompetent undersköterska. Jag kände mig så liten inför all hennes kompetens och erfarenhet. Som vanligt så släpper ångesten efter ett tag och en känsla av av trygghet infinner sig. Det är tryggt att veta att man har så hög kompetens omkring sig. Att veta att man inte är ensam. Vi ser saker med olika ögon beroende på vilka erfarenheter vi har.

Då det var första gången vi träffades så intresserade jag mig för henne. Hon hade arbetat 14år i det såkallade spec teamet, vilket innebär att hon är runt överallt på sjukhusets avdelningar och hjälper till var det behövs. Vilket i sin tur leder till en bred erfarenhet. Jag berättade samtidigt att jag inte ens varit färdig sjuksköterska i 3månader. Sen delade vi inte så mycket mer erfarenheter utan jobbade på som vanligt. Hjälptes åt, så som man gör.

Några timmar senare så får jag frågan "var har du arbetat innan?" Jag blev helt paff! Min första tanke var "men jag sa ju att jag precis gått ut skolan".. Sedan knyster jag osäkert fram "jag har ju arbetat som undersköterska i kommunen, i hemtjänsten". "Ja, du är så redig" säger hon då. Jag skrattar och frågar om man är redig för att man har jobbat i kommunen. Då skrattade hon också och sa "Nej, inte därför.. utan för att DU ÄR REDIG! Duktig, kunnig och har koll". Jag blev stum.. men oehört glad och sa TACK! Berättade då att jag känner mig väldigt liten inför erfarna undersköterskor och hur de har koll på allt. Får då återigen så fina ord till mig "Du har ju själv stenkoll på allting.. du är verkligen jätteduktig med patienterna.. verkligen rätt tjej på rätt plats, du har hittat din grej".¨

Och där gick jag och trodde att hon tyckte att jag var kass och värdelös?

bär mig hem igen..

Jag har ofta sagt att man ska inte bry sig om vad andra människor tycker, för omgivningens åsikter om en förändras ständigt. Det stämmer inte fullt ut. Man ska inte bry sig för MYCKET om vad andra människor tycker om en, det är då det blir jobbigt. Grunden måste man själv ha stadig och andras åsikter kan ibland få vara finjustering.

När jag började som sjuksköterska så hade jag inte så höga krav. Jag tänkte mest "jag gör mitt bästa och sålänge jag inte dödar en patient så är det bra". Nu menade jag givetvis inte det ordagrannt.. men jag tänkte inte så mycket på vad andra tyckte och tänkte. Jag tänkte inte så mycket kring ifall det jag gjorde var tillräckligt. Jag tänkte inte på om andra uppmärksammade eller såg saker som jag inte gjorde. Det har jag gjort nu.

Om man förminskar sig själv så blir man också genast mycket sämre än vad man är. Det är viktigt att hålla huvudet högt, tro på sig själv och deal med saker efterhand. Man ska inte känna sig värdelös för att man inte vet saker, det är så man lär. Det är väl bara så att man vill vara duktig, tillräcklig, ambitiös, ordentlig och nogrann! Men det blir svårare att vara allt det om det är där fokus ligger istället för att vara närvarande i det man gör. Alltså.. man ska inte låta sig ätas upp av onda tankar kring det egna jaget. Det borde vara förbjudet att slå på sig själv.

Var ödmjuk inför dig själv.