Kapitulerar..

och möter mig själv.

Jag har gett mig själv tid till eftertanke och insikt.

Något som alltid har varit min drivkraft är strävan, strävan efter något mer och större. Har haft stora visioner, satt upp mål och inte gett mig förän jag nått fram. Däremot har jag haft väldigt svårt att känna mig nöjd. Jag såg inte hur jag plötsligt hade allt som jag sökt. Jag hade allt jag ville ha men ångesten över att det fanns något bättre, tog överhand. Någonstans mitt i detta så tappade jag mig själv. Jag som alltid strävat efter att vara på topp, hamnade i botten.

Tänk så fort livet kan förändras.

Nu har jag insett vad jag vill och söker. Jag vill inte ha det tillfälliga, jag vill ha det som stannar kvar och berör. Jag söker nu det äkta.

Men det är så mycket mer.. mycket mer än vad jag själv hade trott.

Tragiskt är det. Men med denna insikten om behovet av förändring, så kan nog något nytt växa fram. Jag är redo nu.