Texten nedanför är ett inlägg som jag publicerade i Augusti 2010. Dock känns det som att jag tänkte rätt, jag visste hur det borde vara och vad jag borde göra men hade inte förmågan. Jag klarade inte att försonas med mig själv och gick HELT åt andra hållet. Skapade ännu "värre" erfarenheter.. gjorde ännu fler saker saker som jag inte egentligen ville och varför det i efterhand kändes jobbigt att stå för dem. Ångesten blev ett faktum. Då är det väl tur att jag NU börjat förstå vad jag måste göra och åt vilket håll jag ska gå.. Känns ändå läskigt att jag skrev det där men ändå inte riktigt förstod vad jag skrev. Ungefär som om jag var två personer, en som visste och en annan som drog på motsatt håll. Jag stod inte i kontakt med mig själv..
don't let me be misunderstood..
Allt som händer i våra liv har en betydelse för de individer vi formas till. Genom hela livet sker händelser som sedan blir till erfarenheter. Ibland har jag önskat att jag inte skulle behövt gå igenom vissa händelser för att få erfarenheten. Jag kan ibland skämmas över hur jag agerat och vem jag tidigare varit. När jag ser tillbaka till vissa tillfällen i mitt liv så önskar jag att jag kunde gå tillbaka men vara den jag är idag. Det är just detta som är det paradoxala, hur skulle jag kunna vara den jag är idag om jag det inte hade varit för den jag var då? Jag är fortfarande samma person men med andra erfarenheter.
Varför är det så svårt att försonas med sig själv?
"Don't you know that no one alive can always be an angel?
When things go wrong, it seems so bad.
I'm just a soul whose intentions are good...
Oh Lord, please don't let me be misunderstood!"
Miss Seriously
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar