I lördags efter jobbet hade jag ett samtal med min kära mamma. Jag sa då att tryggheten i rollen som sjuksköterska går så extremt mycket upp och ner, att jag till en början inte kände mig alls så osäker som jag kan göra nu. Hennes teori var att den att jag från början säkert inte såg hur mycket och avvancerat det faktiskt är. När jag nu jobbat ett tag så inser jag att ju mer jag vet, desto mindre vet jag. Precis så är det nog faktiskt.. och förhoppningsvis blir det bara bättre och lättare!
Lördagskvällen tillbringades sedan med min äldsta systerdotter, vi gick och kollade på Toy Story 3.. och självklart skrattade jag mer än henne ;) Mycket mysigkväll. Hela söndagen tillbringades med simsspelande.. vilket är så fantastiskt roligt! Det är så avkopplande att kunna gå in en annan roll och helt fokusera på den.. det är skönt att glömma sig själv och gömma sig för verkligheten.
Fick idag se på facebook att en kille som jag träffade ett par gånger i somras och trodde mig vara intresserad av, nu har flickvän. tja.. fun for him! Jag minns att jag trodde att jag gillade honom.. han verkade så avslappnad.. charmig, djup och ändå lättsam. Vi lekte en lek där man fick välja ett av två motsatsord.. typ "dumpa/dumpad". Han valde dumpad och berättade att han är så feg att han kan tillochmed se till att andra dumpar honom för att själv slippa göra slut. Det väckte obehagskänslor inom mig.. ungefär som "been here once before". Jag frågade honom lite närmare hur han menade... han svarade "på det mest fega tänkbara sätt du bara kan föreställa dig". Jag blev kall inombords.. jag blev på något vis ledsen.. jag vill ju inte att han skulle vara sånn....... han verkade ju så annorlunda.. men ack ack. Det märktes ganska snart att hans intresse för mig avtog.. jag tyckte det var tråkigt då jag önskade så innerligt att han var annorlunda.. att inte han bara ytterliggare en feg idiot! Det är väl någonstans så att hade jag vetat varför hans intresse avtog så hade jag förmodligen inte själv heller varit intresserad längre. Om han tyckte jag verkade ha höga krav t ex, ja.. då är vi där igen.. jag hade nog förmodligen då tyckt att han var en feg idiot! Man är alltid två om det...
Men det är tråkigt och tärande att känna sig om en left-over. Jag är så grymt attraherad av känslomässiga, djupa och intelligenta killar.. Ibland undrar jag var och om de finns. Får ofta påminna mig om att jag har nog träffat på ett antal djupa killar men de har varit så djupa att de blivit instabila. De kan inte hantera det.. svaga människor.
Jag vet en kille som jag tror har allt det där. Jag brukar fantisera om honom.. hur vi ligger och konverserar om allt och inget.. hur fin och kärleksfull han är. Hur mycket vi skulle kunna ge varandra.. jag har placerat honom högt och där vill jag behålla honom. Kanske är det så hemskt att om jag verkligen hade lärt känna honom så hade jag känt som jag brukar "everything is not as it seems". Jag älskar någon jag inte känner. För jag kan prata med honom. Han förstår... hans tankar är på en högre nivå! Han slår min djuphet och intiligens... jag ser upp till honom.. jag älskar bilden jag har utav honom och jag vill ha honom nu... här.. hos mig.. Jag vill ha honom att berätta hur fin han tycker att jag är, hur mycket han tycker om mig.
Är jag konstig?
du är inte konstig! det är mycket lättare att leva i huvudet om hur bra det kunde vara,speciellt om man gång på gång fått det bevisat för sig att det sällan är lika bra i verkligheten. & sen hoppas jag att du snart träffar någon underbar kille som har allt du behöver & vill ha!
SvaraRaderaDu är inte alls konstig. Är det inte det livet handlar om ..? Att älska och känna sig älskad? Tack för att du delar med dig av dina tankar!
SvaraRaderavad fina ni är, tack!
SvaraRadera