Trots att man innerst inne vet att det man gör är fel så gör man det ändå för att det för tillfället ger en kick? Enkel slutsats. Vet inte om jag behöver skriva mer än så egentligen..
Medvetet fattar vi beslut som vi vet är fel men för tillfället tycker är rätt.
Innerst inne vet vi alla att substitut är negativt för oss själva.. vi vet att det kan aldrig ge oss det vi söker på riktigt och ändå så nöjer vi oss med substitut? Varför? Är det för att man är korkad och innerst inne hoppas? Precis som barn.. barn slutar aldrig hoppas.. Naivt så vill man så gärna tro att substitutet ska komma i närheten av den verkliga känslan. Så alltså bortom all erfarenhet och förnuft.. så hoppas vi..
jag drömmer om en framtid som glömmer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar