Är jag överambitiös om det känns som att jag ibland skulle kunna jobba ihjäl sig utan att det var tillräckligt? Det finns så mycket jag vill göra, det finns mycket MER jag skulle kunna ge. Tyvärr går det inte, iallafall inte de dagar det börjar med en ofullständig rapport.. Det går inte när man måste börja reda ut flerfallet frågetecken som ingen annan lyckats nysta i..
Jag strävar efter att ha koll.. jag mår inte bra när jag inte har koll. Jag mår inte bra när jag inte är nöjd. Jag mår inte bra när jag vet att jag skulle kunna ge så mycket mer, jag skulle kunna göra ett bättre jobb!
Den enda lättnaden är att jag fått reda på att det är inte bara jag som känner så.. man inser att på något vis arbetar man i en organisation var man inte alltid hinner se till varje patients bästa och då får man bara hoppas att någon annan gör det! Det är inte klokt att man kallas omvårdnadsansvarig och samtidigt känna att man inte räcker till! Någon sa dock till mig att du kan inte bära ansvaret för patienterna dygnet runt.. o du måste inse att man kan inte göra mer än sitt bästa och ingen dömmer dig för det!
Då är vi där igen, att jag gör det.. jag dömmer mig.. jag dömmer mig själv för att inte vara tillräcklig.. ulitmat och optimal!
Men det kommer komma något gott ur detta.. det är jag säker på! För efter mörker väntar ljus.. och efter den långa kalla vinter, så kommer våren.. nu har det precis varit och sommar så jag antar att det är en mörk tid jag har framför mig.. men det är något som senare skall ljusna upp :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar