"Take a look at yourself and then make a change"

Skulle du se på en annan människa med de ögon som du ser dig själv med? Skulle du vara lika hård och kritisk mot någon annan, som du är emot dig själv? Ta ett steg tillbaka och fundera på "skulle inte jag vara värd det där?". Så hade jag sagt till en arbetskamrat i somras, och detta hade enligt henne "förändrat hennes liv". Så fantastiskt! Vad roligt att omedvetet kunna göra sådant stort intryck!

Det hela var i somras och jag hade själv tagit ett beslut i mitt liv att försöka sätt upp en mur mot negativ energi, inte låta negativa saker gräva stora kratrar i min själ. Jag ville börja utstråla positivitet. Av olika anledningar hade jag kännt det som om någon stod bakom mig och "tryckte" på mina axlar, pressade ner dem. Bokstavligt talat! Jag bar på en tyngdkänsla som jag ville bli av med. Det behovet växte sig större då jag träffade personer som utstrålade en positiv självsäkerhet och öppen attityd. De verkade vara så trygga med sig själva Så ville jag också vara! Så jag började med att tänka att jag är precis lika bra som alla andra.. och att när saker och ting kom emot mig.. små vardagsbekymmer som man lätt kan bli bitter över, så skulle jag stoppa det innan det kommit in och fått fotfäste hos mig. Jag ville inte bli någon gnällig, självupptagen och bitter människa! Så jag försökte se allt som lite atomer som kom farandes och min uppgift var att analysera atomerna innan de fick bygga bo hos mig. Försöka bekräkta saker och händelser lite mer objektivt. Tillexempel som ibland när man får sig en käftsmäll av någon okänd eller känd människa, så innan jag lät mig själv bli nerslagen och tycka att jag var totalt värdelös.. så skulle jag fråga mig själv "Denna stenen som kommer slängdes mot mig nu, var hör den hemma egentligen? Vad är orsaken till att denna skiten riktas mot mig? Har jag gjort mig förtjänt av ett sådant bemötande eller går denna personen lite över gränsen?"

Mitt i denna utveckling så diskuterade jag och en arbetskamrat om svårigheter att deligera ut uppgifter. Hon pratade om att hon hade svårt att säga nej, för hon var rädd för vad andra människor skulle tycka om henne. Så då försökte jag introducera henne i mitt positiva tänkande och vikten av att ha en god självbild. Att hon måste tänka på sig själv, inte på vad andra människor troligtivs kanske förmodligen antagningsvis skulle tycka om henne om hon sa vad hon kände. Jag sa att jag tror mycket att om man ser på sig själv som en värdefull individ så gör andra också det. Jag sa att hennes tankar och upplevelser om arbetet är ju precis lika viktiga som alla andras och det måste hon visa -genom att säga ifrån när hon upplever att saker är för mycket. Om man inte känner sig sedd, kan det bero på att man inte ser sig själv och då ser inte andra en heller.

Sen frågar hon mig en sista fråga "vad tycker du att jag ska göra om jag har två gympapass i veckan som jag vill gå på men inte har tid?". Så jag kontrade med frågan "Du bör fråga dig själv vad det är som gör att du inte har tid, vad är du låter gå före tiden med dig själv och varför".

Jag såg det hela som ett trevligt samtal och en intressant diskussion. Tills idag, då jag fick veta att hon träffat min storasyster och berättat hur jag hade inspirerat henne! Nu så tänkte hon lite mer på sig själv istället bara för alla andra. Hon sa att jag hade förändrat hennes liv. Det har jag inte, hon har förändrat sitt liv :) Det var kul att höra att jag helt omedvetet i en diskussion på jobbet, varit till så stor inspiration.

Detta gav mig i gengäld inspiration, de dagar du tycker att du inte ser tillräckligt bra ut.. hade du tyckt likadant om någon annan med samma utseende? Det är mänskligt att vara för hård mot sig själv ibland, men det är också bra att bli påminnd om - du duger precis som du är.

/Miss Seriously