this world keeps spinning me around

Idag fick jag det lättande och efterlängtade beskedet, JAG KLARADE MIN STATISTIKTENTA! Det var mig ett sådant stort glädjande besked, så ni anar inte! Min hjärna är inte riktigt funtad för den typen av plugg.. så jag i princip bara nötade in olika begrepp och dyl för att trycka ut det på ett papper.. och jag klarade det, med nöd och näppa! 13p var G och jag hade 14! Tänk om jag hade låtit bli att gissa på den där sista frågan? Då hade jag haft omtenta i november.

När vi idag fick tillbaka våra tentor så var det två tjejer som småpratade, den ena var 1p från maxpoäng och den andra hade alla rätt.. och tjejen med alla rätt säger "jag hade ALDRIG nöjt mig med mindre" och då kommer en annan "jag var 1poäng från VG, tänk om jag hade bara kommit på något till så hag jag haft VG!" Ja, flickor.. tänk om! Tänk om jorden inte var rund, tänk om solen inte var gul, tänk om.. tänk om terrordåden den 11 september 2001 aldrig inträffat, tänk om tnusamin inte hade tagit så många liv, tänk om det hade varit fred på jorden? Undra hur det hade varit då? Tänk om tänk om.. SORRY, men strävar ni efter att bli utbrända eller? Kan inte börja med att uppskatta lite vad ni har? Inget fel med att vilja sträva framåt, har målsättningar och ambitioner.. MEN jag tror det är farligt att vara "för" högpresterande.. att inte kunna vara nöjd ifall man inte har alla poäng på en tenta.. att man blir grymt besviken då man låg ett poäng från VG, istället för att se man klarade tentan med ett väldigt bra resultat. Lite positiv energi, TACK! Men det är kanske jag som har problem.. jag har kanske för lite vinnarinställning? Blir nöjd för lätt? Må så vara, jag kunde säkert pluggat mer.. jag kunde säkert presterat bättre.. men jag såg ingen mening.. jag gjorde detta ENDAST för sakens skull.. för att få ett G. Så jag är nöjd med min ynka 14poäng..

Frågan är dock, blir dessa högpresterande tjejer bättre sjuksköterskor än vad jag blir? Kommer de vara mer nogranna än jag? Kommer deras vinnaranda göra dem mer kompetenta för sitt uppdrag? Jag vet inte, det är också sådanna frågor man kan reflektera kring ifall man vill bränna ut sig själv. Personligen tror jag att det är viktigt att kunna sig nöjd utan att nå topp 10 alltid, att se vad man har och lära sig uppskatta det. Det är ju också det vi ska försöka förmedla till våra patienter, hopp.. ett ljus i mörkret. För att på ett bra sätt kunna möta andra människor i svårigheter, tror jag det är viktigt att man tittar på sig själv först.. som michael jackson sjöng "Im starting with the man in the mirror". Jag vill inte på något vis fördömma deras fantastiska kämparglöd eller starka ambition.. min poäng är bara att jag tror det är farligt för en själv om man hela tiden måste ha mer eller nå högst upp, för att kunna sig tillfredställd. Jag har inte samma kämparglöd för vad det gäller en statistiktenta.. men trots det tror jag att jag kommer till att bli en ambitiös och positiv sjuksköterska! Det är ju trots allt det viktigaste... vi gör alla så gott vi kan.. Så däför tror jag inte att man ska jämföra sig om det innebär minimera sin egen insats och person för att någon annan nådde högre.

Så är det med den saken! Nu ska jag ta disken och sen göra lite kvällsmat i form av kycklingfrittata. Därefter fortsätta kvällen med plugg inför morgondagens case-seminarium och onsdagskvällen avslutas i vanlig ordning med Grey's Anatomy!

Ta hand om dig och kom ihåg.. du är bra som du är, du räcker till.. älska dig själv.

Miss seriously

Ps. jag har sjuklig träningsvärk i mina ben sen jag joggade igår - skön känsla.ds