Jag såg slutet innan det ens börjat..

Det var kort, det var starkt och det var allt. Precis som sist. Tänk att jag tog farväl långt innan det ens börjat. Och tänk att jag valde att låta mig beröras igen, trots att jag visste. Och tänk att jag inte ångrar det? Jag förstod att du när du skulle förstå att jag menade vad jag sa om att ge och göra allt, då skulle du inte längre vara kvar.. Jag såg slutet innan det ens börjat. Återigen lärde jag mig något. Återigen är jag tacksam över vad jag fick och vad det gav. Du fann mig långt innan jag sökte dig. Du fann mig när jag tappat mig själv, tappat allt. Dina ord räddade mig. Jag började återigen förstå vem jag är och vad jag vill ha. Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget ? Jag undrar: vem svek vem ? Och spelar det egentligen roll? Nu säger jag det för en sista gång: jag hoppas du fick vad du sökte. Jag fick allt.