Om man skall ge plats åt något nytt i sitt liv så krävs det att man tar bort något gammalt som står i vägen. Det går inte att stå med ena foten utanför. Ungefär som om du ska lägga ner nya tröjor i din byrå så kan du först behöva rensa bort de gamla. Det krävs alltså att man fattar ett beslut, ett beslut om att radera alla hinder. Riv dem. Stryk bort allt annat.
Visst är det trist att bli övergiven och bli lämnad kvar själv. MEN... övergivenhetskänslan, sårbarheten och frustrationen blir inte mindre för att du psykologiskt har något som håller dig tillbaka. Det gör inte mindre ont eller du blir inte mindre ledsen för att du inte faller fritt.
Trots denna vetskap så kan det ibland vara svårt att göra rätt. Ofta möts vi av motstånd då vi försöker skapa förändring i våra liv. En rädsla över det okända. Dock kan du inte stå på samma punkt i hela livet och aldrig komma vidare.
Med vetskapen om att det gör precis lika ont att bli ensam kvar oavsett om du höll tillbaka eller föll fritt, vad är då klokast att göra? Falla fritt såklart. För visst känns det bättre om du vet att du gjort och gett allt vad du kan? Slippa att efteråt känna "tänk om jag bara hade sagt de där orden". Säg dem NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar