Jag förstod aldrig orden som du sa.

Ord, det är bara ord, tomma ord. Men tomma ord som jag länge väntat på att få höra. Ord som jag längtat efter att få höra men nu inte vågar tro på.

Rädslan är för stor och stark.

Det är lättare att tänka att det aldrig varit på riktigt, det är lättare att tänka att du ljuger. Sen inser jag att det finns ingen anledning för dig att ljuga, det är bara jag som är rädd. Rädd för att ta dina ord till mig för det innebär automatisk att jag tar dig till mig. Det finns ingen mening med det där.

Jag håller dig när och kär, men jag håller dig på avstånd. Det måste bara bli så.

..Jag försöker få in alla ord som du sa men du vet hur dom smakar. Kom inte för nära, du vet hur det blir, nu har jag mitt och du ditt revir..