Under min uppväxt sa alltid min mamma "sanningen kommer alltid segra tillslut" och jag tror bestämt att det är så. Förr eller senare så kommer sanningen fram och trots detta så visar undersökningar att människan ljuger 1,7 gånger per dag. De vanligaste lögnerna är "Jo, tack.. jag mår bra!" och "Vad kul att se dig!".
Jag blev så illa berörd utav att ha hört på det här reportaget. Att få reda på sanningen om hur ofta människor talar osanning och om vilka osanningar som vi får presenterade för oss. Tänk hur många människor man träffar under en dag och tänk då också hur många lögner vi träffar på under en dag? Kusligt.
Varför ljuger man? Varför ljuger man om att man är glad över att se någon? För vems skull är det man ljuger? Det sämsta skälet till lögn borde nog ändå vara att inte vilja orsaka smärta eller lidande för det finns väl ändå ingenting som är just så smärtsamt som lögner?
Lögnerna om hur man mår och har det eller för den delen känner .. kan tillslut bli lögner som man själv tror på och det är ännu mer obehagligt! Men det kanske är just det som är poängen med att ljuga, att egentligen vill man dölja något för sig själv. En lögn är nog en önskan att slippa konfronteras med det egentliga problemet, att slippa undan sanningen.
Med detta inlägg vill inte jag säga att jag är felfri och aldrig har ljugit, för det vore en lögn. Däremot försöker jag tänka genom det jag säger, jag vill att sanningen ska fram. Jag konfronterar väldigt ofta det som sker runt omkring mig (ibland säkert lite väl hårt), i rädsla för osanningar, i rädsla för lögner och svek. Jag vill inte ha sådant. Det är inte bara andra jag konfronterar utan även mig själv.
Det mest smärtsamma för mig ändå mitt svek emot andra, min osanning mot en annan människa. Andras svek och lögner emot mig är egentligen inte ett problem som jag äger. Däremot påverkar deras problem mig men då sanningen segrar är det för det mest väldigt lätt att omvärdera och bestämma sig för vad som är rimligt att acceptera.
För det mesta är lögnen mycket svårare än sanningen, den ena lögnen för den andra och tillslut är allt bara en soppa utav lögner medan sanningen (hur hård den än är) är ren.
En av mina största rädslor i livet är just att människor ljuger. Jag är så rädd för att tro på människors ord, speciellt om de är vänliga och uppmuntrade i riktning till mig. Jag vågar inte tro att människor tycker om mig och det måste jag arbeta på. Denna rädslan om att våga tro på människor har i sin grund i att jag så gärna vill tro på människor, jag vill tro att de talar sanning och är goda.
Förlåt för min dumhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar