Situationen är så sjuk.
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska klä alla känslor i ord. Dock är det så att ibland kan ett korrekt beslut helt plötsligt väcka tvivel i mig. När jag gör slut på en situation så vill jag så gärna se allt det positiva. Jag kan nästan vilja tillbaka till något som jag först haft en stark vilja till att lägga bakom mig. Panikkänsla, ånger, skuld.. Ja, allt sådant negativt som trycker ner en, har jag alldels för lätt att känna.
Kontroll. Jag vill ha kontroll, känna hanterbarhet och begriblighet för då blir det meningsfullt. När jag inte känner hanterbarhet så söker jag begribligheten. När jag kan förstå varför jag känner som jag gör, då blir det ändå en slags meningsfullhet. Klarar jag att se sakerna i sina rätta propotioner, förstå vad jag själv kan påverka och inte påverka så får jag styrka.
Beslutet är ju tagit om att jag ej ska fortsätta arbeta där jag är idag. Egentligen känner jag full begriplighet men hanterbarhet? Jag är drabbad av skuld. Ogillar att svika. AVSKYR att lämna! AVSKYR att "ge upp"!
"Urvalsprocess pågår" står det om kursen jag sökt. Den norska sjusköterskelegitimationen är nästintill klar.
Tvivlet ligger i att jag inte vet och det är väl då man ska tro. Att tro är att inte veta.
Hade jag NU kunnat se hur allt blir så hade jag varit lugn, hade jag kunnat se in i framtiden och vetat att jag skulle bli nöjd.. ja, då hade jag inte tvivlat. Nu får jag vara nöjd med att tro. Hoppas ändå på ett lyckligt slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar