Alla människor har ett förflutet, alla har vi saker i ryggen som inte alltid känns sådär otroligt charmerande. Och detta kan vi aldrig ta bort, det går inte att få det ogjort. Det är bara att acceptera att det där är saker som gjorts utav olika skäl, skäl som fanns i just den situation som existerade då.
Vid mötet med nya människor så går det aldrig att veta vad de har gjort innan och är det viktigt att veta? Hade ett större välmående infunnit sig ifall vi inte visste vad människor gjort tidigare? Trots allt är det ju så att människors förflutna kan skrämma oss. Är det ett förflutet eller är det något som dröjt sig kvar, ett beteende som fortfarande är vid liv?
Ingen vill bli förd bakom ljust, ingen vill bli lurad med ord. Ändå vet vi alla att tiden utvinner alla svar, att sanningen är vad som i slutet kommer att segra.
Det kan gå väldigt fel ifall bedömningar görs utifrån det förflutna och inte det nutida, men det kan också gå väldigt fel ifall saker medvetet förnekas. Det kan gå väldigt fel ifall valet blir att blunda för sanningen och ifall valet blir att se saker ur det perspektiv som känns mest önskvärt.
Hur många gånger har jag inte tänkt att jag borde springa för mitt liv, men ändå stannat kvar? Hur många gånger har jag inte valt att tro på det som jag fått berättat för mig istället för min egen intuition? Jag vill inte göra så fler gånger, men antar att jag säkerligen kommer till att göra det. För att jag vill tro. Eller har jag kanske så starka receptorer att jag idag vet när det är dags att gå? Kanske. Som sagt.. tiden utvinner alla svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar