Människor som sviker är de som inte vågar ta chansen. Det är de människorna som inte besitter en förmåga till att blicka inåt. Det är den sorten som sviker och lämnar spår som sår.
Ibland krävs det en stor förlust för att man ska minnas det viktigaste. Det som intialt ter sig som som en förlust kan senare visa sig vara en vinst. Allt handlar om ens förmåga att hantera smärtsamma upplevelser. För trots allt ligger det något i klyschan " Hur du ser på livet är inte hur du har det utan hur du tar det." Mitt i chocken, sorgen, smärtan och besvikelsen kan inga rationella beslut tas.
Och ifall jag grät när jag först lärde mig sanningen, skyller jag det på min naivitet.
Jag grät för att min illusion blev kantad och ett inre krig utvecklades.
Jag lät mig förföras i tron om att du var min själsfrände och inte fiende.
Du talade och jag lyssnade.
Våra samtal gick från själsliga, innerliga till smutskastningskrig.
Men den människa som mår bra har aldrig behov att attackera eller förlöjliga en annan människa.
Din ilska kan endast såra mig om jag tillåter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar