det kunde varit någon annan men det var jag..

Jag vet inte riktigt om det är så att jag blivit någon jag inte vill vara men något har verkligen blivit annorlunda i mitt agerande. Jag gör saker mot andra som jag blivit jättearg ifall någon gjorde emot mig. Det är inte heller så att jag inte är medveten om vad jag gör utan jag bara bryr mig inte. På något vis försöker jag blunda för att det finns konsekvenser utav mitt handlande. Jag väljer att gå den enkla vägen men som ändå inte blir så enkel.

Jag söker tillfälliga kickar för att känna att livet är kul, jag söker tillfällig närhet för att slippa känna mig ensam och jag söker tillfällig bekräftelse för att känna mig fin. Varför har det blivit så? Vad är det jag inte är nöjd med?

Mitt i natten ringer jag upp en person som jag vet att jag är välkommen hos och inte alls för att jag är intresserad av honom på något vis utan bara för att inte sova själv. Vill inte känna mig ensam. Dagen efter säger jag "då trodde du fel" när han sa att han trodde jag var intresserad. Han säger "du kommer inte höra av dig" och jag säger "nej det kommer jag inte, jag ringde bara dig för att jag inte vill känna mig ensam". Hur kan man säga så? Hur kan jag säga så? Hade någon sagt så till mig vet jag om att jag skulle blivit oerhört ledsen. Är det kanske just det som är - att det inte handlar om mig? Jag utnyttjar honom och jag tycker tydligen att det är okej.

Jag säger åt samma människa "inte ett ord till någon om att jag varit här, förstår du det". Dagen efter har jag ångest. Ångest över att jag varit där men inte direkt ångest över vad jag sagt. Det är väl så att jag vet att jag gör fel och jag vet att jag borde inte vara där, för jag förtjänar mer än så. Ändå gör jag det, ändå faller jag så lågt. Allt i jakten från ensamheten. Det är det jag har ångest över. Jag vill ha bekräftelsen och uppmärksamheten. Jag vill att han ska höra av sig men jag vill fortfarande inte ha honom och jag vet att då borde jag bete mig bättre.


Jag förstår inte själv längre vad jag håller på med. Hade detta varit en annan tjej så hade jag sagt åt henne att inte söka bekräftelse hos andra utan bekräfta sig själv. Så åter igen - jag vet hur det är men jag kan inte göra rätt just nu. Tar jag ut mina egna besvikelser på andra?

Detta eviga sökande. Ett annat liv, ett annat jag.