jag är klokare än så men låter det ske ändå.

Jag har nu bestämt mig. Det är så många gånger jag valt att förneka min visdom och låtit mig drabbas utav skuld. Jag har alldeles för många gånger gjort avkall på min styrka. Jag har alldeles för många gånger hamnat i den positionen där jag inte tycker mig ha rätt att ställa några krav. Tanken har alltid varit att jag ska ifrågasätta det som inte är rätt, men inte nu. För hur ska jag kunna ifrågasätta eller ställa krav kring rätt och fel då jag är fel? Men jag har också alltid vetat att jag är bättre än så. Jag har alltid vetat vad jag själv går för, att jag är bättre än den där förbannade skammen som ska trycka ner mig. Jag vet vem jag är, jag visste då och jag vet nu. Jag är alltså klokare än så men låter det ske ändå. Gång på gång... Jag har försatt mig i den positionen där jag nästan slutar se mig själv som en värdig individ och bara tar alldeles för mycket oförtjänt skit. I hopp om att det ska bli bra, att det ska gå över.. det är kanske bara en tillfällighet?

Jag kommer aldrig hävda att jag är felfri, att jag alltid gjort helt rätt emot andra. MEN jag vill hävda.. att jag inte medvetet gjort något för att skapa smärta. Att få en känslomässig utlösning över att någon mår dåligt, det finns inte hos mig. För den människa som mår bra har aldrig behov av attackera eller förlöjliga en annan människa.

När jag sedan kommit ur det där, när mina ögon har öppnats och då jag plötsligt kunnat se allt jag förnekat.. då skrattar jag. Jag skrattar för att inte känna sorg och smärta. Men likväl är det varje gång en sorg, en sorg över att något som trott på endast varit lögner. Det jag velat se som sant, äkta och rent, det har varit smutsigt. Ilska är ett annat ord som döljer sig bakom mitt skratt, ilska över jag låtit någon annan göra ner på mig. Men utåt så ler jag, jag skulle aldrig visa dem..

Det må hända att jag låtit mig bli nedtryckt.. men samtidigt får även jag nog. En dag när jag plötsligt inser att det finns inget att gå tillbaka till, det blir aldrig bra igen.. då plockar jag fram all den där styrkan som jag tryckt undan.. och tar mig därifrån.

Det där får inte ske igen, det där ska vara över nu. Jag är tillbaks nu.. och du..
..du är bara en i mängden av all dom som höll mig fast.